Lever jag?

Ja, jag tror det. Men dagarna bara går utan att jag märker det. Det är som att leva men ändå missa livet. Vad sjutton ska jag göra åt saken?! Det är som att att jag vet vad som händer runt omkring mig men ändå inte riktigt kan ta in allt.

Jaja, då får det väl vara så antar jag. Men livet blir inte riktigt lika trevligt när det är såhär...

För jag vill inte vara den som är alldeles såhär; åh mitt liv suger osv. För det gör det verkligen inte. Det är bara det att allting känns lite lite.