tisdag 9 juli 2013
Kratta och vattna...
Ja nu har mitt jobb börjat. Från och med i måndags så har jag jobbar, vilket i och för sig bara är två dagar. Men jag är väldigt trött ändå eftersom det jag gör hela dagarna är fysiskt arbete. Jag vet inte om det är kul eller tråkigt. När man väl håller på så tänker jag inte så mycket, utan bara gör... Ganska lugnande kan man tycka? Nja jag vet inte om jag kan hålla med om det, ibland är det utdraget och ibland går det fort. Tid... någonting skrämmande och önskvärt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
varför är du kristen? finns ju ingen andledning till att slösa sitt liv på att tro på någon som inte ens finns eller ha funnits
SvaraRaderaHalli hallå där, vilken fråga det måste jag säga. Men jag får väl göra som jag vill med mitt liv antar jag, eller? Dessutom så tycker jag inte att det är slöseri av min tid, och om du tycker att det är slöseri så förstår jag verkligen inte hur det kan ha med mig att göra? Och att ställa en sådan attackerande fråga om mitt personliga anonymt var väl lite halv fegt. Var så snäll och gör dig till känna så att jag kan få förklara för dig,, om den nu påverkar dig... Fast gör dig till känna ändå för jag vill gärna veta varför du tycker som du tycker. Puss hej.
RaderaReagerar på kommentaren från "fwgw"....
SvaraRaderaSäger precis som Julia, hur kan du komma med en så attackerande fråga?! Den som någonsin fått chansen att möta gud kan inte på fullaste allvar förneka att han finns och att han är värld så mycket mer än all min tid. Jag lovar dig, man kan försöka att stöta bort honom. Man kan leva hur jäkligt som helst och beskylla honom för all världens skit... men när du väl mött honom en gång, då spelar det ingen roll hur mycket av det du gör. Hur mycket du försöker att förneka. Hans kärlek är för stark.
Han är som en kärleksfull pappa. Du kan bråka, skrika och vara hur förbannad på honom som helst. Du kan göra va skit som helst. Du kan trycka undan er relation hur mycket som helst. Vad du än gör, så kommer han alltid vara din pappa. Vilken väg du än väljer att ta och hur mycket han än ogillar dina val, så kommer du alltid vara hans älskade lilla barn, som han i sitt hjärta inte vill lämna ifrån sig... Men han vet att du är stor nu. Att du måste få göra som du vill.
Detta är den bild jag har av Gud.
Jag skulle inte vilja leva utan min biologiska pappa. Han som kan fela och vara jobbig. Men hur outhärdliga föräldrar än kan vara ibland, så vet jag att min biologiska pappa verkligen älskar mig, och jag älskar honom.
Med tanke på det, så förstår jag inte hur någon i hela världen skulle vilja avstå en relation med Gud. Den pappa som inte felar eller är jobbig. Han som är allt igenom god och älskar mig mer än någon annan i hela världen, vilka dumma grejer jag än gör ibland. Hur kan man på allvar VILJA leva utan allt detta?!
HAN FINNS OCH HAN KOMMER ALLTID ATT FINNAS!
Jag hoppas att du som kommenterat får möta guds kärlek själv. Jag hoppas att alla andra som inte fått den chansen än får göra det.
Kram
Puss och kram fin förklaring men i och för sig så lät de väldigt anklagande. Min tro är ingenting jag vill trycka på andra. Men i och för sig så vet jag inte hur du hade tänkt med denna kommentar. Och ja Gud finns. Puss hej.
RaderaAnklagande? Vill endast föra fram varför det inte är ett slöseri med tid att vara kristen, varför det är underbart och varför jag önskar alla den lycka och kärlek som gud kan ge. Tycker det blir lättare att greppa hans storhet gemom att tänka honom som en kärleksfull pappa.
SvaraRaderaHoppas verkligen att ingen tar det som att jag vill tvinga på dem min tro, det är bara hemskt. Det jag vill är att göra det lättare för folk att greppa vem gud är, och att han är kärlek. Tack.